paty

helgen gick åt sprit ugång och dans.
idag är det kallt.
vad kan man göra när det är kallt? rulla en studsboll
längst överarmarna, koka potatis och ge till grannen, göra en blöja av en gardinen.

jag vet inte det är upp till er.

fint

ahh vi måste stanna hemma idag. så skriker någon. och så springer man till en offentlig toalett och knuffar sej före alla andra och skriker, jag måste in jag måste in jag ska föda ett barn. och alla flyttar på sej för dom blir lite skraja och dumma och börjar fundera och medans dom står där och inte fattar ett skit slår jag mina armbågar mot dom och springer in och låser. och så skiter jag ut den där ungen rakt ner i toaletten. va fint. den flyter. den kan simma och har gälar. filken fisk!
här måste jag skriva en haiku med fem-sju-fem stavelser: Som det här huset, Finns inga lagar inom, Som sömn är jag hel.
det här skulle man lätt kunna klaga på. men då tar man en paus. kliver åt sidan. känner ödmjukhet och sätter eld på världen. va fint. det sprakar och glöder. jag har egentligen aldrig varit så här smart. förut var jag alltid tvungen att tänka efter lite. folk jag pratade med kunde fråga mej något och jag var bara tyst. efter ett tag svarade jag men då var det för sent. nu för tiden flyter allt bara på. jag vet allt, kan, kan allt, som att dra upp gardinen på morgonen och få solen som ett slag i magen, rakt igenom, genom ansiktet också, och håret. fan va fint.

elchock

jag var på en spa behandling för ansiktet. dom frågade om jag hade några peircingar eller mettaller inopererat för dom skulle tydligen köra nån elektrisk maskin i ansiktet som kunde leda ström genom kroppen om man hade metall i sej. jag sa, ja jag har skruvar i handen. ok, då skippar vi maskinen sa dom. hon la en massa masker och masserade mej istället. en kvinna bredvid mej skulle få den där maskinen så när dom satte på den började jag skrika och skaka och alla flög upp som blådårar och min hudterapeut skrek åt den andres hudterapeut att stänga av maskinen, fort fort fort! och hon stängde av och jag började garva och terapeuterna stod där och gapade med sina rödmålade munnar och när min terapeut kom till sans igen sa hon, det där var inte alls kul.
men det tyckte ju jag.

inatt pratade snubben i sömnen. han sa magväska. jag sa vadå vill du att jag ska ha en magväska. ja sa han. så jag tänkte kanske överraska honom någon dag med en sån där stor ful rosa magväska runt magen. det skulle vara kul. fy fan va kul det skulle vara.

idag är det torsdag och jag har varit i skogen i snön och svettats och dragit stockar och arbetat som en gris. nu ljög jag. som vanligt.

fylla & jobb

helgen är över. fyllan också. jag hade hamnat på en fest i en trång etta hos en extremallergisk magdansös. hon var skitfet och var allergisk mot ungefär allt. tvättmedel, mjölkprodokter, djur, perfym (och hon stank svett), pollen, getinstick (hon sa att hon svullnade upp som en melon men jag tycker redan hon ser ut som en), fisk och vissa trävirken. men hon sa hon trivdes ändå. det fanns ju så mycket annat i livet. som alkohol och sex till exempel. och att dansa magdans.
ja hon visade oss lite magdans men jag vart så uttråkad att jag somnade på hennes vardagsrumsmatta.

idag har jag jobbat. fick leta lite referensnummer till olika artiklar. jag tyckte jag var jätteduktig. det tyckte säkert inte mina kollegor. dom sprang runt och gjorde alla dom stora viktiga sakerna. men jag la ner mycket av min själ i att hitta dom där numrerna. sen frågade jag om jag fick ta en paus och det fick jag så jag rökte en cigg och sket på personaltoaletten. det var ingen mysig toalett att skita på.


författaren föresten. jag sa ju att han hade rymt. han är tillbaka nu. men han vill inte prata om sin tid på rymmen. det är för känsligt för honom. det är mellan honom och gud säger han.
men det är trevligt att han honom tillbaka. tryggt och fint.

ni måste förstå

bara för att jag är indier och bor i en grotta och sover på plåt, betyder ju inte det att jag går runt och slår folk med gummistövlar. jag vill bara säga det.

B & Ms inflyttningsfest

vi söp och dansade.

när jag åkte hem mötte jag en man på tunnelbanan som berättade för mej om sin papegoja och sin lägenhet. lägenheten hade börjat brinna för två månader sen. allting brann ner, men inte papegojan. han klarade sej men hamnade i koma och fick ligga i karantän i en kuvös i några veckor. när han vaknade var han förvirrad och snackade en massa skit, attackerade personalen och lyckades rymma ut genom en ventil.
iförrgår natt, berättade han, satt han på balkongräcket hos min faster där jag bor för tillfället så nu finns han hos mej igen, men han är efterlyst.
läcker historia, sa jag.
ja, sa han.
sen åkte jag hem och sov.