måndag 31 december 2007

det är snart ett nytt år och jag kan fortfarande se med ögonen och vicka på öronen och göra miner med läpparna

det är nyårsafton och jag har ätit god mat med syrran och hennes familj och nu sitter jag här uppklädd för mej själv och är lös i magen och dricker champagne inne på toaletten. sjunger lite. intervjuar mej själv. slänger med håret. jag har många minnen. och också många löften. jag trivs inne på toaletten. här inne spelar ingenting så stor roll. löften kan man ha. man kan lova att hänga upp handduken innan man går ut. och man kan lova att stänga dörren. och släcka lampan. och sen förutom löften har vi ju minnena. man minns att man gick upp på morgonen. man minns att man vattnade en blomma och att den talade till en. att den sa att den uppskattar det man gör och att den skulle kunna, om den fick bestämma, leva hur länge som helst i ens omvårdnad, men att det nu är dax för den att lämna sin form och övergå till en annan. för det är ju nytt år också. det får vi inte glömma i all denna kaos. vi börjar ju om på nytt. fast jag förstår egentligen inte det här med nyår. människor väntar ett helt år på att förändra saker när varenda rörelse är en förnyelse egentligen. jag rör på handen. eller jag tror att jag rör på handen, men jag ser ju samtidigt att den rör på sej så jag får väl anta att den rör på sej. och jag kan röra den åt andra hållet också. och sen kan jag bestämma att den ska röra sej i vågor och att den ska flyta i luften och att den ska sticka ut med pekfingret och sen tummen och sen det minsta fingret och så vidare. sen har vi ögonen. jag kan välja var jag ska titta. eller om jag kanske rentav ska blunda. det är ganska fint att blunda också. mycket som inte syns är av lika stor betydelse som det som syns.
nåväl, ni förstår nog vad jag menar. men ni kan välja att inte förstå. det är det som är skönheten med att kunna förändra och bestämma. jag har en hund här hemma. han gillar inte att bita sönder saker eller att jucka på folks ben som många andra hundar gillar att göra. jag antar att det är något han har bestämt själv.
skål för min hund! skål för att jag kan röra på min arm!

och.....okejdå.....skål för ett nytt år också!

glöm inte att sova!

/loathing

lördag 29 december 2007

let to do my hand fuck

jag gjorde allting med tårna igår (egentligen var det i förrgår), jag gjorde te med tårna, jag åt mat med tårna, jag hade tårna som vapen, duschade med tårna, spelade tevespel, sjöng, sket med tårna. jag till och med kände hunger i tårna och såg genom tårna.

när jag såg genom dom såg jag gröna bollar sväva omkring i rummet (rummet som jag egentligen inte hade sett tidigare eftersom jag såg det genom tårna), några bollar dunkade mot väggarna och taket, några pickade mot mitt huvud som fåglar som letar mat i barken. andra bollar var större och släpade runt på säckar med stinkande glitter; sånt som man vid första anblick vill ge till barn, men som man vid doften avstår ifrån.

jag slutade se genom tårna och när jag kom tillbaka till mitt rum som jag är van att se det när jag inte ser genom tårna var det fullt av skinande blåa partiklar som liksom snöade ner från taket, eller nerifrån golvet, man kunde inte avgöra riktningen.

jag lyfte på luren och ringde ett samtal med tårna och när dom svarat i andra änden frågade jag, varför är det blått. och dom svarade, för att allting är blått. vitt är blått, grönt är blått, rött och gult är blått. rosa finns inte, inte lila eller neon heller.

jag frågade, men då finns inte rött och grönt och gult och vitt heller?
jo, sa dom, det finns, men det är blått. sånt lär man sej inte i skolan. inte någon annanstans heller.
förutom här menar du, sa jag. nej, sa dom, inte här heller. du har inte ens ringt hit.
och jag sa vadå det är klart jag har ringt hit och dom sa nej du håller inte ens i en telefon.

och även fast jag hade upptäckt att jag inte höll i en telefon så var det klart att jag höll i en telefon. jag bet mej i tungan med tårna. det där gick jag inte på. men jag går på mycket annat. det är fint att gå på saker. folk tror att man inte ska gå på saker, men det är gå på saker man ska göra. livet finns där emellan. livet finns bakom persiennerna. utanför persiennerna. och i rummet innanför persiennerna. livet är skuggorna i taket och inte bara skuggan av ett föremål utan också själva föremålet.

jag försökte förklara detta för mina tår, men sen började jag tänka, tänk om jag tänker det här bara för att jag tänker genom tårna, är det här tårnas tankar, håller jag på att bli mina tår, kommer jag fortfarande finnas eller kommer jag försvinna i mina tår. ah, jag kunde inte tänka mer på det. jag blev tvungen att släppa alla mina egna tankar och rädslor och låta det som skulle ske, ske.

----------------------------------------------------------------------------------------------

nu finns det inte mer. det finns bara små balettdansöser som dansar på gatan och som klättrar i träden. det var inte riktigt det jag önskade mej. balettdansöser, speciellt små, som barn, räknas som något fint, men det tycker inte jag. det är äckligt.

/loathing

onsdag 26 december 2007

några jävla bilder

några julbilder. vi var hos min brorsas familj. åt mat drack vin glögg snaps öppnade julklappar. ja. som vanligt.

hade dom inte sagt någonting hade jag hamnat i trans och fortsatt hela kvällen.











såhär ska man se ut all the time.



and when you see santa claus, you cut off his balls!


stick här ifrån nu. jag ska skita.

tisdag 25 december 2007

en annan dag.

jag tänkte att jag skulle ha en riktigt långsam och händelselös dag med lång sovmorgon, några återställare, god mat och slapp framför teven, men jag upptäckte att mina p-piller var slut och eftersom jag äter dom i medicinskt syfte är dom lika viktiga för mej som insulin för diabetiker, om inte ännu viktigare, kanske mer som havet för en haj eller något. så jag fick åka in till stockholm och sitta på apoteket som har öppet dygnet runt alla dagar och vänta i fyrtio minuter med en massa andra sjuka och utlämnade människor; sigenare, turkar, mammor, skrikande barn, fyllon och gravida. det var väl fint. och jag fick mina piller tillslut. så nu simmar hajen i sitt hav igen. men nu ska jag äta en rejäl middag och glo på skräckfilm.


god fortsättning.
(jag har aldrig gillat julen. men den här julen känns det annorlunda. jag har vänt på kakan. förut tänkte jag att julen är hysteri och en massa falska människor som ska spela snälla bara för att det är jul. men nu känner jag att det är en häftig känsla. inte just julen på det sättet. jag bryr mej inte mycket om klappar eller traditioner. men själva fenomenet jul. alla människor överallt väntar på en och samma sak. det är en dag en gång om året som alla delar tillsammans. det är ganska coolt. aja. med det sagt måste jag lägga en rap så att jag inte låter för fin.
rap.)

/loathing

(och en sak till. några julbilder kommer i ett inlägg imorgon.)

söndag 23 december 2007

ingetning speciellt såhär innan jul

jag har inte mycket att skriva idag. jag arbetar bara på att resa mej upp och börja städa. min sjöman har sagt att han ska hjälpa mej med städningen, men inte heller han tar första steget och mej kan ingen lita på när det gäller första steg. men det kanske känns bättre efter en cigg. eller ett helt paket. det är i alla fall vad jag behöver göra idag, städa!
sen kommer andrew hit och vi ska göra chokladtryfflar och glo på film och spela tevespel. dricka vin och glögg också. jag är skitig i håret och luktar svett. men det är för att det är julafton imorgon. jag sparar min renlighet tills dess. förlåt mina soldater, jag har inget mer att säga och inget roligt har hänt dom senaste dagarna. jag har rökt cigaretter, kollat på skräckfilm, varit i stan och åkt kundvagnsrace, haft sönder saker och sovit. igår hände i och för sej en ovanlighet. jag spelade singstar med syrrans barn. jag förlorade hela tiden förutom en gång då jag vann storslaget och fick titeln stjärnskott. det var på en ballad jag aldrig hört förr. nåväl.
jag är tacksam för löven på marken och för dom små insekterna som brytit sej in i min lägenhet och riggat upp en scen mitt i vardagsrummet och hållit en konsert i två nätter. dom spelar dödsrock.

ses vi inte någonting mer innan jul så god jul.
drick er fulla och ge er familj ett värdigt namn.


/loathing

onsdag 19 december 2007

slitsamt

jag och andrew går på stan och letar julklappar. det är dom sista för det här året. vi går runt hela stan i kylan och glömmer tillslut bort den. det gör vi alltid. det är säkert därför vi aldrig blir förkylda heller. vi glömmer bort att bli förkylda. vi sitter oftast på någon trappa utanför en kyrka och dricker öl medan vi lyssnar på skräckorgel och så sitter vi där i flera timmar och när vi reser på oss märker vi hur stelfrusna vi egentligen är. men vi glömmer bort det.
idag fastnar vi inte vid någon kyrka i alla fall. vi fastnar i serietidnings-butiken i gamla stan.
vi tittar bland alla sjuka underground-serietidningar och jag vill ha dom allihopa!
men jag köper tillslut Johnny The Homicidal Maniac till mej själv och några, kanske ganska olämpliga, till min brorsas trettonåriga son.




när jag kommer hem har min sjöman vänt upp och ned på lägenheten. tavlor är nerdragna från sina krokar, blommor är uppdragna ur sin jord, glas är krossat och möbler är välta.
jag frågar honom vad fan det är som står på och han gormar något om att han systerdotter är i fara och att han måste rädda henne ifrån kyla och smärta. jag säger, äh, vilket struntprat, och om det nu var så att din systerdotter var i fara, måste du för den anledningen slita mina blommor från sin jord. och min sjöman svarar, du slet MEJ från MIN jord! och jag säger att han måste ta och coola ner sej och att jag inte kan tillåta honom att fara iväg, till var, frågar jag.
spanien, säger han och jag säger att jag inte kan tillåta honom fara iväg till spanien för att jag inte är garanterad att han inte rymmer och aldrig mer kommer hem igen.
han säger, nej det är såklart fan jag inte skulle komma tillbaka.

tisdag 18 december 2007

i julklapp önskar jag mej...

...en sån här buss. sen är jag nöjd.
loathing

måndag 17 december 2007

på kvällen

toalett på södersjukhusets smärtmottagning.


första intrycket av den här toaletten är inte bra. man låser dörren genom att trycka upp handtaget och sån teknik litar jag inte på det minsta. och inte kan man kolla att dörren är låst heller för då måste man trycka ner handdaget och då vet ni alla vad som händer.
men när man väl satt sej till rätta och gör sitt så känns det skönt.
det är lugnt på avdelningen så man kan koppla av när man sitter där.
inga spring eller ryck i handtaget som skulle kunna göra en nervös.
men jag känner när jag sitter där att jag inte kan sluta att tänka på att min läkare kanske kommer till väntrummet och ropar upp mej och det skulle inte kännas bra, det blir en slags press, skynda på. och tänk om man sitter där med skitkorven, halva ute, och så hör man läkaren ropa upp en, drar man in den igen eller trycker man ut den fort som fan?
ja, det är nog bara jag som har den problematiken, så annars är det här en riktigt bra toalett.
den har en dusch om man känner för att duscha efter att man har skitit.
och så har den smellOff-spray som känns ganska tryggt att kunna ha till hands om man behöver.
nä, betyget blir ändå tre av fem möjliga och enligt mej är det en helt okej toalett.

godnatt på er alla.
nu ska jag läsa i Candide och röka cigg i sängen.

/loathing

på dagen

jag krasse och volvo sitter på golvet hemma hos krasse och grillar soyakorvar.
krasse har inte betalt elen i ett par månader så nu har dom stängt av den och
det är mörkt och kallt och vi sitter inne med jackor och mössor och vantar.
vi knäcker några öl och värmer oss med tequila som har stått i krasses skåp sen
juni 2005.
volvo sitter och letar missar och stavfel i tidningar, korsord och tevetabeller.
han säger, titta här har dom skrivit fel igen, det står att next friday skulle gå på teve igår,
men den går faktiskt idag, igår, när det står att den skulle gå, gick istället cold case.
vi hmm:ar och han fortsätter leta.
volvo jobbade för Volvo i några år, men blev sparkad för att han tog extacy på
en personalfest. sen dess har han inte gjort någonting och det tycker han är fullt så mycket bättre än att göra nånting. han har två katter, en som heter tallrik och en som heter bestick.
folk tycker att volvo tar för lite på allvar. volvo tycker att folk tar för mycket på allvar.
det handlar bara om tycke och smak. olika för varje människa. så det lättaste, tycker volvo,
är att inte bry sej alls. låt folk döpa om sej till terminator om dom vill det.
vi äter i alla fall våra korvar och sveper våran sprit och fryser i krasses lägenhet.
det är fint.
det är en fin måndag-förmiddag.
men det kommer en eftermiddag också.

söndag 16 december 2007

god natt

min sjöman påminner mej om att ta mina p-piller. jag tycker det är gulligt att han tänker på mej men det säger jag inte till honom. han säger också att rostade bananer är goda och att jag borde testa det någon gång. jag säger, ja någon gång. han har också köpt rulltobak och en pipa idag eftersom hans försvann med skeppet, men han delar den inte med mej än, han säger att det är heligt att dela pipa med någon, känsligt, en öm punkt, som att prata om någons döda mamma eller torka sej med samma skitpapper som någon annan. jag säger att det är lugnt för jag har en egen pipa.
då blir han imponerad, men det visar han inte.

god natt.

lördag 15 december 2007

I dont know much about much, and what I dont know I dont say

" Jag kan se dina tuttar"

idag har jag julhandlat, träffat carina, käkat lussebullar hos syrran och lyssnat på hippierock.
och så lite framsteg med sjömannen också, han åt sin sallad jag gav honom.
han satt i sitt vanliga hörn och muttrade och först visade han mej tydligt att han då inte
skulle ta emot mat från samma kvinna som sänkte hans skepp och köpte honom,
men jag sa, lägg av nu herr sjöman, du kan sitta här och sura och knipa med skinkorna, men jag lovar dej att du bara kommer bli sjuk och att dina käkar kommer fastna så du får sitta på akuten i tolv timmar, och lyssna på mej herr sjöman, det har hänt mej, jag kunde inte äta eller dricka på ett helt dygn och jag är säker på att du inet skulle orka styra ditt skepp
om något sådant hände heller, så ät nu maten jag ger dej, och ryck upp dej.
jag gick ut ur rummet och när jag kikade in igen hade han ätit upp all sallad och bad mej om några falafflar.
jag gav honom det.
och så köpte jag en burk med slajm till honom på leksaksaffären, han sitter och
geggar med den nu.

musik som passar idag: Country Joe & The Fish- death sound

/LOATHING

fredag 14 december 2007

lite tid

jag köpte en sjöman igår.
han är stor och har stenhårda muskler och rakad skalle.
jag tänkte att han kanske skulle kunna vara till nytta hemma hos mej.
hjälpa mej att möblera om i lägenheten och sådär.
just nu sitter han bara i ett hörn och muttrar, är inte speciellt nöjd
med att ha blivit köpt, vilket jag har förståelse för, det har sänkt hans självförtroende
som om jag hade sänkt hans båt.
vilket jag gjorde också innan jag köpte honom.
jag har försökt att muntra upp honom lite, men än så länge utan resultat.
men jag ska nog få honom att gilla mej tillslut.
det kan dock ta tid.
men det gör ju allt.

jag spenderar dagen med att slå in julklappar och lyssna på billie holiday.
dricker lite vin och skiter på toaletten.
nånstans måste man ju få tid med mat också, men jag har ingen speciell aptit
när sjömannen sitter mittemot vid bordet och bara surar och petar i maten.
jag får hoppas att han ändrar sej snart så att vi kan få lite frid i hemmet.

nu ringer jag webhallen. det är ett samtal före i kön.


ikväll kom carina över. vi drack öl och halsade vin och spelade munspel.
nu har hon gått hem till sin kille och jag vill bara gömma mej från nån.
vem som helst. kanske får gå ut och plinga på hos grannen och sen gömma mej.

här kommer en video.

video
carina spelar munspel.

onsdag 12 december 2007

ingenting egentligen

det här är ett onödigt inlägg, eftersom jag inte har något att skriva om, och såna inlägg
är ju alltid onödiga, varför skriva nåt överhuvudtaget om man inte har nåt att säga.
morsan har köpt björkvatten. jag har ingen aning om vad det är, jag har ingen aning om nånting, men björkvattnet låter i alla fall gott och jag ska dricka det sen.

på tal om björkar, jag var ute i skogen idag och gick omkring och luktade på olika träd för att se om dom luktade olika, och det gjorde dom, och jag tycker att björkar luktar bäst.
jag vet inte om så är fallet hela tiden med björkar, om jag går ut imorgon och gör om samma sak
kanske jag tycker att tallen luktar bäst, men idag var det i alla fall björken som föll mej i smaken.
gå ut ni också och lukta på träd. det är riktigt tillfredställande och mysigt, och om ni inte finner
någon ambition i det, så är det i alla fall viktigt att lära känna sina trädsorter!

så. vad mer. jag skulle vilja komma med nånting bra att säga så att ni fortsätter läsa min blogg, för det vill jag ju, alla som har en blogg vill ju att sin blogg ska bli läst, om så bara av en, men nej. ni får nöja er för den här gången. jag är ingen vettig person, ingen viktig för den delen heller, och därför har jag inget mer vettigt eller viktigt att berätta.

seså. spring härifrån. ta av er strumporna och gå barfota i frosten.
eller åk till willys och köp jordnötssmör med hela bitar i.

hej.

/loathing

tisdag 11 december 2007

nu har man varit stark ännu en gång

stormen är över för den här gången. jag satt på toaletten hela dagen igår, måndag, och jag tänkte bara på mat och vid ett tillfälle åt jag också mat i fantasin. jag dukade upp ett stort bord och bara frossade. trodde det skulle dämpa hungern lite. men det blev bara värre.

ja, dom hittade i alla fall ingenting i tarmen på mej, allt såg fint ut.
jag undrar vad dom gör med en när man är sövd.
sätter på mej en clown-näsa och tar bilder, skämtar om att man kanske har lite rövhår,
och så skrattar dom och fotar ens röv också och sätter upp bilden på en anslagstavla
i personalrummet, jag menar, det måste ju finnas en anledning varför narkosläkare är så vänliga, när man har somnat sätter dom igång med sina hyss, det är jag säker på.

i alla fall, nu bajsar jag som en normal kvinna ska göra och jag röker cigaretter och äter fiskgratäng!
allt är bra.
innan jag går över till syrran så ska jag klistra in en liten händelse.
ganska kul.
men ni behöver nödvändigtvis inte tycka det:


centrum
utanför krogen (och systembolaget, dom ligger kant i kant)
kl 14.02
en man i rullstol
och en något överviktig kvinna


"nämen, peter, vad har hänt, varför sitter du i rullstol för?"

"jag har fått en stroke...dog nästan.............näää jag ba skoja fö fan, hahahaha, jag var full och ramlade."

"sitter du och skojar om att du fått en stroke!!?"

"...ja.. det..kanske var lite dumt...."

".........."




godnatt människor!
/loathing

söndag 9 december 2007

söndagkväll

x ligger i soffan och w ligger under min stol. han går inte och lägger sej förrän jag lägger mej.
b skriver ett meddelande och frågar om jag är kvar. jag svarar, nej jag är försvunnen.
b förstår inte vad jag menar och jag orkar inte förklara för henne.
så nu sitter jag här och imorgon ska jag förbereda mej inför en skopi och nu sitter ni säkert där ute och skrattar och det skulle säkert x också göra om hon var vaken och jag tillåter er att skratta, det är nästan så att jag skrattar själv. men jag är faktiskt, för att vara ärlig mot er, lite rädd. inte rädd som i en skräckfilm. utan mer rädd som rädd för korv med bröd.
rädd som i ensamhet också, för att vara ännu mer rak på sak.

jaja, jag ska röka några cigaretter på raken nu, sen ska jag hoppa in i mina
trasiga pjamasbyxor och krypa ner under täcket och sova så gott det går innan jag ska
kliva upp klockan åtta, ta 1 dexofen 50 mg och 1 stesolid 10 mg och 2 flaskor phosforal, och sedan spendera resten av dagen på muggen.

det kan komma bli intressant.

god natt x.
got natt w.
god natt b.
god natt till mej själv.

falleralle raaa

jaha, gomorgon, nu har jag vaknat, mår som en daddel, eller ja, hur mår en daddel egentligen, dom kanske mår helt okej, eller fantastiskt till och med, så förlåt alla daddlar som blev upprörda av mina fördomar.
men skippa skitsnacket nu, igår var andrew här.

vi spelade tevespel och drack vin och lagade pannkakor med osiktat dinkelmjöl istället för vetemjöl och det var ett jävla tjavs oss emellan om hur man egentligen steker en pannkaka, våra tekniker skiljde sej endel, och jag tröttnade och hackade istället sönder pannkakorna.

sen gick vi ner till video och hyrde simpsons-filmen, den var riktigt rolig! men man märker skillnaden på vad som är simpsons på teve och vad som är simpsons på the big screen.


zeppson var med också, på nåt hörn, först glömde vi bort att han fanns, men sen gjorde han sej påmind igen.


mjölkchoklad, australienskt vin och mandariner, vilken kombo!

och titta vad morsan har släpat in. hon tyckte det såg julaktigt ut.

musik som passar för idag: Black dice- manoman

lördag 8 december 2007

i kejsarpingvinernas ära

man kanske skulle ta och skriva en riktigt vidrig och snuskig julnovell
och skicka till alla i familjen istället för julkort.
jag får ta och sätta mej ner någon dag och göra det.
det vore ju faktiskt riktigt fint.


idag kommer andrew hit.
vi kommer spela en massa tevespel och kanske göra lite musik?
what ever, ingen utgång blir det ikväll i alla fall.
polarna bangar och jag bangar också.
jag har bara ont i fittan hela tiden och på tisdag ska jag göra
en endoskopi, få en kamera uppkörd i tarmen, så det betyder
alltså att måndagen kommer vara ett rent helvete, jag ska
dricka phosphoral som smakar ättika och sen kommer
jag pissa genom röven hela dagen.
jag undrar hur det ska gå med mitt sår i baken.
jag torkar mej för mycket och kanske med lite för hårt toalettpapper
så jag har fått ett svidande sår mitt vid krysset.
ja, jag får väl samla all jävla kraft jag har tillgång till i kroppen
och bara härda ut som en jävla oxe.
jag brukar tänka på dom ibland, oxarna alltså.
dom har ett rykte om sej att vara uthärdiga och starka,
men jag tror att dom mest uthärdiga djuren är kejsarpingvinerna.
när vintern och dom djävulska snöstormarna kommer på antarktiskt
och det är minus 60 grader och människor som vistar sej där får
köldskador på några sekunder om dom inte har rätt kläder,
då ställer dom sej bara där, i en klunga, tätt intill varandra och
bara härdar ut, låter stormen göra sitt, låter den ta sina offer,
låter den skona dom som skonas skall.
det är riktigt fint, jag ska tänka på dom när jag sitter där
med arslet på toaringen hela dan på måndag.
jag ska härda ut den här stormen.



Läs (mycket viktigt): bosse

fredag 7 december 2007

här

bosse
(läs det här, det tar inte speciellt lång tid, och jag, som skriver det här, tror att det är nödvändigt att läsa.)

bosse är en sparv, alltså en småfågel, näramre bestämt en bofink.
bosses mamma döpte egentligen bosse till bo, men underåren
har han fått smeknamnet bosse, som också dom flesta människor som är döpta till bo kallas.
bosse är nöjd mej sej själv och sin omgining.
han vet att han tillsammans med lövsångaren
är sveriges vanligaste fågelart.
och det gör honom stark.
det gör att han känner sej mäktig och märkvärdig,
men inte på ett fult sett som kanske gorge bush eller hitler.
utan på ett mer värdigt sätt.
han är helt enkelt sveriges vanligaste fågel
och det kräver en viss attityd.
varje morgon gör sej bosse iorning för att se så fin och välvårdad ut som möjligt.
för att göra fågelskådarna nöjda såklart.
bosse noppar fjädrarna och badar i någonpöl, äter bröd från fiket,
ruggar upp sej och höjer bringan så att man ser att han är den han är.
sen sätter han igång med det som alla fåglar sysslar med på ett eller annat sätt: sången.
han sjunger några truddelutter med olika kombinationer
och i olika mönster.
det som fågelskådarna inte vet, eller nån annan människa överhuvudtaget,
utom möjligtvis några forskare som vari tinne på idén,
är att en fågelsång inte bara är en sång i sin enkelhet,
den fyller en mycket större funktion fåglar emellan och hela universum emellan,
och den är oerhört mer komplicerad än vissa tror.
en hel dag i bosses liv kan gå åt pipan om han inte
får ihop sången på rätt sätt, den måste stämma överrens med allt annat;
koordinationer, uträkningar, som ett pussel där allting ska sättas ihop, som klassisk musik
och noter som bildar ett flöde.
dessa sånger innehåller också meddelanden till andra fåglar.
man kan i en sång förmedla en känsla, ett uppror, kalla till ett möte om man
känner för det, en bedjan till universum, en klagan, och man kan också
påverka väder och vind och andra naturkrafter med hjälp av en stor skara olika fågelsorter som gör sin del i det hela.
men detta är förstås ganska svårt.
allting måste falla på plats vid rätt tidpunkt och i rätt ordning.
bosse har inte lärt sej bemästra sången fullt ut ännu.
och det är helt normalt.
sånt tar nämligen tid i en fågels liv.
speciellt i sveriges vanligaste fågels liv.
dessa fåglar har blivit en aning för beroende och fästa vid människan,
och sådant förlänger alltid ens fågels utveckling.
men hur som helst. låt oss inte prata mer om det nu.
jag ska överhuvudtaget inte prata så mycket om bosse, jag ska berätta det allra nödvändigaste för att ni ska få er en uppfattning om vem bosse är.
så, bosse är i alla fall sveriges vanligaste fågel, och med det
kommer inte bara en viss klass,utan även en missunsamhet från fågelskådarnas sida.
dom har sett denna fågelart över miljoner gånger förut, den finns där,
alltid närvarande, det är ingenting stort att komma till sina fågelskådarkompisar och säga,
jag såg en bofink idag, dom skulle bara skratta åt en.
det är dom mer sällsynta och blyga fåglarna som
är heta objekt i fågelskåderi.
legenderna, myterna, det är sånt folk vill åt;
fåglar med konstigt utseende, helst exotiskt utseende,och invecklade läten.
och detta gör det alltså svårt för vår lilla bosse.
han måste varje dag kämpa för att fågelskådarna ska lägga märke till honom.
så jag hoppas med det jag har berättat att ni förstår bosse
och inte tycker illa om honom för det jag ska berätta härnäst.
varje morgon, efter alla vardagliga förberedelser,
flyger bosse in i skogen och letar upp någon fågelskådare.
han har förstått att han måste fånga deras uppmärksamhet genom att göra nånting som en bofink normalt inte gör,
eller normalt inte gör när en människa är i närheten i alla fall.
så bosse börjar sitt skådespel.
först sjunger han snuskiga sånger, men det här är bara början för
människan kan inte höra vad han sjunger om, sen sätter han igång,
han dansar och juckar och härmar andra fåglars beteenden,
han hackar i barken på trädet som en hackspett, han bråkar med andra fåglar,
pissar på dom, skiter på dom, han är också så vågad att han
om det finns tillfälle drar älgar i öronen och hackar rävar i röven och diar från ett rådjur.
han beter sej, som man skulle kalla det om en människa uppträdde på samma vis, helt galet,vansinnigt, obscent, vidrigt!
dom flesta fågelskådarna blir äcklade av bosses beteende men
också väldigt nyfikna, vad är det som håller på att hända,
den här fågeln ändrar allting vi hitills vet om bofinkar,
har det med föroreningar att göra, har han fått i sej gift genom luften,
eller är det här ett naturligt beteende som vi har missat, frågar dom sej.
och vipps, fågelskådarna börjar rikta all sin uppmärksamhet mot sveriges vanligaste fågel ännu en gång, som om det vore första gången dom upptäckte just denna art.
bosse har nu startat en väldigt omfattande utredning
som involverar fågelskådare och forskare från hela världen
och det står om honom, eller bofinkar överhuvudtaget
(eftersom en bofink representerar ju hela arten bofink, för en fågel har ingen personlighet och kan inte sticka ut på ett sådant sätt helt själv) i tidningarna och sverige har,
tack vare bosse, verkligen tagit ett stort kliv ut i världen,
helt plötsligt är sverige landet alla pratar om,
turister kommer hit för att få skåda dessa fåglar som varit så
vanliga för oss under alla dessa år och helt plötsligt visat upp en helt ny oupptäckt sida,
sverige tjänar stora pengar på grund av bosse och hans påhitt.
frågan är bara hur länge bosse kommer orka hålla på.
fortsätter han alltför länge kommer han tappa förhållandet till
sej själv och sin egen utveckling och istället bara bry sej om människan,
vilket är ganska ovanligt och också ohälsosamt fören liten fågel.
vi får önska honom lycka till och hoppas att han
klarar sej ur sitt skådespel oskadd tillsut.
och jag hoppas också att ni som läser detta
ändå har fått en klar bild av bosse och hans handlingar och inte
beskyller honom och resten av alla bofinkar (vilka inte kan stå tillsvars för hans enskilda beteende).
gå istället ut i trädgården eller skogen eller parken
och titta på bofinkarna, se hur dom rör sej,
hur dom närmar sej varandra, hur dom ropar, klagar, pratar,
leker, skyddar varandra,
för det är ju efter allt orsaken till bosses handling:
att människan tar allting förgivet och det som dom ser varje dag, blir tillslut
vanligt och ointressant.

torsdag 6 december 2007

det knallar och går

jag rensade i min byrå igår och hittade en gammal dagbok från när jag var fjorton ungefär.
på en sida stod det såhär, jag hatar att gå på bio med killar, det är ju så jävla tråkigt, man bara sitter där, pratar ingenting. men W ville gå på bio så jag gav med mej. jävla pearl harbor. bion började och sen satt vi där i tre jävla timmar. och jag kunde ju för fan inte hångla med honom, det skulle ju se snyggt ut, under kriget och allt!
det var fint att läsa.


idag har jag varit hos en sjukgymnast på vårdcentralen.
han bad mej klä av mej byxorna och så stod jag där i tshirt och döskalletrosor
och han kollade mina fötter, mina ben, mina höfter,
mina knän, mina lår och min rygg.
han klämde, tryckte lite, bankade lite, kollade hur jag
gick, hur jag böjde benen, hur jag stod still.
jag stod och tänkte på hur fint det är på
vårdcentralen. dom har en julgran i entren och
i sjukgymnastens fönster sitter en tomtenisse.
när jag såg den tänkte jag på en tomtenisse som pappa
alltid hade under granen när jag var liten.
jag brukade klä av den kläderna för att se vad
den hade mellan benen och den hade en liten
jätteäkta snopp.
det var fint.
julen handlar ju egentligen om sex.
precis som alla andra dagar.



det här lagar jag mat till: Nortec collective- polaris- bostich


nej nu ska jag ta och lyfta på röven och
spela lite lite jack and daxter.
lagom svårt.
lagom underhållande.

imorgon ska jag berätta om en fågel.
en helt vanlig och fånig fågel.
han heter bosse.
hej då!

/loathing

onsdag 5 december 2007

wow vilken medryckande onsdag

nä jag gör inte mycket va. ligger mest och sover med hunden hela dan.
träffar abbe, min gamla chef, vi fikar och han berättar hur det är att vara taxichaufför.
när vi sagt hej då går jag hem och sover med hunden igen.
förlåt för att du inte fick någon långpromenad idag heller, förlåt att jag biter dej i örat ibland, förlåt till mej själv för att jag nästan drunknar i badkarlet för att jag inte vet hur man håller andan under vattnet.

tisdag 4 december 2007

måndag 3 december 2007

woodstock 69

jag ska ha ett woodstock i mitt vardagsrum. varje år ska jag ha en woodstockfest!
min pappa var hippie på 70-talet. rökte maja och tog lsd.
genom blodet och in i mej och ut kom jag.


bä bä vita lamm, sådär skulle man kunna hålla på i evigheter!

söndag 2 december 2007

toalettrecension

jag börjar nu istället.
jag har fått råd av en kompis att börja recensera olika toaletter, både hemma hos folk och offentliga, eftersom det är lite av min specialitet.
och nu gör jag det.
det finns olika kriterier för vad som är en bra toalett.
och om den ibland saknar nånting så kanske den väger upp med tex
konst på väggarna eller nåt.
jag kan som ett exempel börja med toaletten hemma hos oss:



ens egen toalett är alltid precis som ens egen säng, den är bäst.
här är man trygg och kan sitta ifred utan att känna någon
speciell press utifrån.
toalettsitsen är ren och fin och man är inte rädd för massa
äckel på toalettpappret.
det luktar gott och man kan sitta och sjunga, prata i sömnen,
intervjua sej själv, läsa tidningar och oftast behöver man inte ens låsa eller
stänga dörren.
det enda som kan vara lite knepigt med hemmatoaletten är
att man har så många minnen på den, många bra, men också många
dåliga som liksom dyker upp när man sitter där och
ska koppla av. när man går på en toalett vill man
ha ett helt öppet sinne för nya upplevelser och det kan vara lite
svårt på sin egen toalett.
men annars får den fem av fem möjliga.
minus sidan är minnena och möjligtvis också miljön,
vi skulle kunna ha lite rolig konst på väggarna, eller
varför inte den där serien på en planch vi hade
förut, med en snubbe som var trög i magen och skulle
försöka få ut skiten, och man ser från bild till bild hur
han stånkar och tar i allt mer och tillslut blir han röd i fejan
och så skriker han och så kommer skiten som en fors och
han flyger upp ur sitsen.
om vi hittar den planchen igen kan vi sätta upp den.
den tittade jag alltid på när jag var trög i magen,
jag gjorde som han gjorde och tillslut kom allting ut.
mycket bra badrumskonst!
eller badrumsunderhållning för den delen.

/loathing



massaker

man vaknar och känner sej som en fisk. känner alla äckliga små ben i kroppen. andas genom gälar. en massa gegga i gälarna. andas inte riktigt som man ska. kanske inte ens som en fisk ska.
man blir sugen på att hoppa ner i kanalen och jaga och mörda och käka upp alla andra fiskar.
och så skäms man över att vara en fisk.
jag menar, en fisk är ju ingenting man väljer att vara som första alternativ.
jag hade valt en insekt, kanske en skalbagge eller syrsa.
men det är ju inte jag som väljer.
så man fortsätter att vara en fisk.



är det överhuvudtaget någon som läser vad man skriver?
är det någon som skriker, får klåda, skrattar?
vad är det som avslöjas egentligen?
ingenting, inte ett jävla skit!

15:07
jag behöver komma ut.
sätta mej under en gran och blåsa lite.
gå omkring. runt kanalen.
förbi låssmeden och trähandlaren
som nyss fallit från en hög höjd och dött.
gå förbi stallet och slottet och
parkeringen vid skolan. förbi skolan.
runt kyrkan och macken och ålderdomshemmet.
tvära över åkern vid tennisplanen.
det är bra ljus ute nu.
inte mörkt inte ljust.
bra att gå omkring i.

sen ska jag leta upp mitt jack and
daxter-tevespel och spela tills
jag inte fungerar längre.


köp mej. du får mej för en legobil.
legobilen ska jag ha i min ficka.
den ska heta harry ragnar doll.
den ska pissa på sej och
vara bitter och skjuta
med maskingevär.
sen ska den dö.
ensam i min ficka.

18:18
lite blue hawai weed och extraknäck som
skitplockare i ett åsnestall.
jag kan inte uttala mej om vad som
försegick där för jag var aldrig
vid tillräckligt medvetande, men
jag tror i alla fall att det var ett hyfsat jobb,
hyfsade arbetskamrater och hyfsade åsnor.

18:27
imorn kommer jag skriva om
toaletter, missa inte det!

/Loathing