inlägg hundra, storm

det här är*


stormen är ju riktigt läskig. men det är bra, då sover jag gott inatt. jag gillar att ligga i sängen och lyssna till hur världen går sönder utanför. och att den finns kvar dan efter är ju bara ännu häftigare.



*mitt inlägg nummer 100. vi firar det med att visualisera att vi sitter i en kundvagn i en nerförspacke och dricker jack daniels. jag betalar inte sjukhusräkningen. jag har själv dålig ekonomi och idag fick jag ett beslut som inte hjälper mej ett dugg. jag får börja dansa balett på taket på grillen. eller sälja mej själv till en duntäckshandlare. jag har alltid velat nypa en sån man i baken.

torsdagssysslor

på lunchen satt vi i köket hemma hos indiska S och drack vin. plötsligt reste hon sej upp och sa, nu ska jag kuka lite ägg.

och nu ska jag själv raka benen för första gången sen i höstas. det är så skönt med vinter på det sättet, benen kan få vara lurviga och vackra. men idag ska dom nya korta träningsbrallorna på så nu ska jag ut i urskogen.

ha en bra kväll. gå inte på några bomöten, det är en dålig dag för det. ät hellre ett paket skinka.

lite av varje

det ser visst ut som att freddy krueger har blivit portad från området.

apropå freddy så har jag ofta liknande mardrömmar där jag vaknar upp inne i drömmen och inte vet om att jag drömmer utan tror att jag vaknar på riktigt. och så händer det nånting, oftast att nån försöker döda mej och då vaknar jag på riktigt. tror jag. men jag vaknar inne i drömmen igen och samma sak händer om och om igen. frustrerande.

nåväl. idag har jag träffat E och vi åkte (här skrev jag egentligen 'for', men jag vill försöka låta lite mindre norrländsk) in till stan och handlade en massa kläder. sen åt vi på mcdonalds och nu mår hela magen skit. det finns inte så mycket mer jag kan säga om idag. det har regnat. och jag har rökt lika många cigg som jag alltid gör. nu på kvällen har det snöat. sjukgymnasten gjorde ultraljud på mitt knä idag. mitt knä kanske bär på ett lite mindre knä inom sej. han ville bara vara säker. nu har jag precis ätit en vegetarisk gryta och glott på mej själv i spegeln.
nu väntar bara tandborstning och sköna svala lakan. kanske en sista cigg också. nej fan. dom är slut. jag springer ner med magen full och köper lucky strike på video. killen i kassan kommer säga, kom inte tillbaka och skyll på mej om du hyr en film jag inte givit dej rådet att se.
jag kommer säga, för fan ge mej bara cigg.

hoppas alla haft en bra dag.
leksak!

here´s johnny!

ölen är kall och jag är nöjd. träningen gick bra. nu har jag fått en idé som kretsar runt mitt huvud som en fluga. jag har kommit på den bästa tatueringen nånsin som jag vill skaffa. men vågar jag verkligen:

heeeeeere´s johnny!

jag måste fundera mer på saken. det vore i alla fall en helt galen tatuering. nu ska jag dricka min öl och titta på teve.

so long.

note

du glömde dina lakan här igår. dom ligger i en påse i hallen så du kan bara komma och plinga på efter jobbet. jag kanske är och tränar, men nån är alltid hemma. köp ostbågar på vägen hit också och låt dom ligga framme ett tag för då blir dom extra goda. rör inte mina lådor. rök på loftgången, inte på balkongen. dina hoegaarden står i kylen och ta ut hunden så han får pissa och skita lite, akta dej för schäfern nere på hörnet, den är alltid okopplad och pissar på folk den möter. fiskbenen som ligger på diskbänken, släng dom i en påse så tar jag dom till ragnar nere vid kanalen. glöm inte att spara mej några öl, jag lär behöva dom när jag kommer hem.

evil as a rug

han missade lunchbuffén på slottet och blev galen. han sprang ut i skogen istället och tuggade av barken på ett träd.

_____________

idag var andrew här. vi åt god mat och spelade tevespel. i okami har ammy nått riktiga höjder. han lär sej nya tecknings-och fajttekniker. och i resident evil 4 har vi precis räddat flickan. så nu har vi två liv att hålla reda på. jävla skit. tjejen får fan lära sej att klara sej själv.
jag vill bara lämna henne där. sluta rädda folk.

men jag har blivit infekterad också. snart är jag lika ond som dom. jag kan bara skratta. det är upplyftande att vara ond.

godnatt mina barn.

/loathing

HB i tutte HB i tarmen

igår träffade jag min sonia som nyss kommit tillbaka hem efter två år i brasilien. hon kom inte hem med bananer eller räkor utan en pojkvän som är skittrevlig. jag, C, sonia och hennes kille gick till kvarterskrogen och söp oss fulla och dansade till sopig salsa/latinodisco. några brudar uppträdde med salsa men jag och C hade kunnat göra det mycket bättre. och vi betalade 100 spänn i inträde, i en jävla förort! men det var värt det pga sällskapet och jag menar, fan, hela BYN var där.

el macho fruzzo

börjar bli full och kutryggig

efter det här blev jag för full för att komma ihåg kameran. det finns inga fler bilder. vad hände här efter egentligen? jag pratade med nån, tog nån på bröstet, flirtade med en annan tjejs kille, svalde en bit toalettpapper, rökte en massa cigg och drack upp andras drinkar.
idag mår man i alla fall som sjutusen rövar. C känner en som jobbat på kvarterskrogen och hon säger att dom blandar ut spriten med hembränt. och idag känner man ju av det om jag säger så.
C och H fick till och med utslag och frossa. jävla förortskrog. skriv upp det. här har jag slagits och stupat och det sög förjävligt, men jag kommer tamejfan tillbaka nästa vecka. böh?

nu kan jag bara ligga på sängen och läsa. men orden flyter ihop och jag springer på toa.
har ätit pizza till frukost och lunch, ska äta pizza till middag.
måste köpa cigg. kan inte gå ner till centrum. då skiter jag på mej.
får röka fimpar från askkoppen.

toppen.

krypande hål

bosse har startat en mattaffär och jag går dit och träffar honom och tittar på hans mattor. vissa gör han själv och andra beställer han från gårdar som tillverkar mattor. några har han också beställt från privatpersoner i förorterna. han säger att företag är sämre på att göra mattor, privatpersoner som älskar mattor har öga för detaljer. såna mattor blir fulla av liv, dynamiska, säger bosse. synd att jag inte gillar mattor för jag ser ett par riktigt fina som ser ut att vara gjorda av kolibri. vi går in på bosses kontor och han häller upp ett glas whiskey till mej och till sej själv. hur går det med jobb och sånt, frågar han. jag säger att jag inte söker jobb just nu. han säger att du får gärna jobba här med mej om du vill, du har körkort, du kan hämta mina beställningar, ibland kan du få åka upp till norrland, jag beställer mattor från en gård där.
jag säger tack, jag ska tänka på saken.

nu har jag städat lägenheten, lagat äggröra och vädrat, jag orkade inte byta lakan. syrrans unge kom hit och ville spela tevespel så jag satte på jack and daxter åt henne och hon sitter och spelar medan jag ska hoppa in i duschen och göra mej iordning för ikväll. det ska bli kul att träffa sonia och hennes kille. jag undrar bara vad det är för jävla jippo på kvarterskrogen, indiska strippor?

jag har inget mer att säga för tillfället, men jag kan ju ge er en ganska rolig uppgift. jag låg i min säng och stirrade i taket och fick syn på ett litet svart hål. jag tittade på den utan att släppa den med blicken och tillslut försvann allting runtomkring och det enda som fanns kvar var hålet. och när jag fortsatte stirra på det började det röra på sej och krypa omkring i taket, jag såg till och med små ben. först trodde jag att jag hade sett fel, att det kanske var en jävla insekt redan från början. så jag ställde mej upp i sängen och tittade närmare. det var ett hål.
det roliga är i alla fall att jag la mej ner och gjorde om samma sak och hålet blev en insekt och började krypa igen. testa. hitta nåt hål i eran lägenhet och stirra på det tills det börjar krypa omkring. det är en rolig sysselsättning. avståndet mellan dej och hålet måste vara ungefär lika stort som mellan taket och om du ligger i en säng.

förvinn här ifrån nu.

/LOATHING

inte riktigt som vi hade tänkt oss, men det fungerade väl ändå

carina och jag kom för sent till releasefesten så vi blev inte insläppta. vi stack istället till medeltidspuben Sjätte tunnan och drack bärs och vin.

stearin.

sen drog vi vidare till det största skithaket i stan och fortsatte vårt drickande.

han tyckte att han såg ut som elvis och att jag såg fransk ut och ville att carina skulle ta en bild på oss. märk mitt kroppsspråk: ok jag stället upp på den här bilden men stick sen härifrån.

henke kom och hämtade oss och vi stannade bilen vid vägen och satte på techno och dansade.

polisen.

idag är det bara vila och film. ska gå ner till videobutiken snart.

för övrigt vill jag bara påpeka att frissören gjorde ett dåligt jobb med min lugg den här gången. den ser ut som en mischa barton-lugg. hemskt. så jävla fucking hemskt!

sate!

god natt för fan!

fffffffdddddkåååå

det är dålig musik men är man från medeltiden bryr man sej inte riktigt.

ett ganska kort och innehållslöst inlägg, torsdag

jag vilar en stund och drömmer om att jag rånar en vårdcentral.

nu sticker carina och jag på releasefest. det blir gratis öl och vin och meningslöst snack bland folk man inte känner. hejdå.

kanotkryssning

så idag har det varit onsdag, har det inte? det är vad jag tror i alla fall. och jag började med att gå till sjukgymnasten och träna mina knän. sen åkte jag in till stan och klippte luggen och uträttade ärenden. var på pressbyrån och såg i tidningen att heath ledger är död. det behöver jag inte skriva någonting om, men det var ändå ganska konstigt, jag gillade honom och hans roller. och så var han ju snygg också. ja, det var tragiskt. så jag gick till hötorgshallen och handlade nötter och litchifrukter. på vägen hem ringde låffe, ja han stavas låffe. han berättade att han köpt en kanot för trettiotusen av en privat båthandlare och han frågade om jag ville komma och sjösätta den.
jag hoppade av tunnelbanan. låt mej bara få berätta en sak om låffe: han bor i en fyra med tre andra män som ser exakt ut som honom själv. dom har en klubb, mustaschklubben, och dom odlar mustascher och studerar kända mustascher genom tiderna. dom har sina studiemöten i ett rum med dämpat ljus och dom sitter och pratar sakta och analytiskt i flera timmar. i deras vardagsrum, eller samlingsrum, hänger en tavla på dom alla fyra tillsammans, som ett familjeporträtt, och det är riktigt komiskt, ungefär som att se fyra stycken frank zappa.
nåväl. jag och låffe är ensamma i lägenheten när jag kommer och vi sitter i varsin
läderfåtölj och dricker öl. det fina vinet tar vi till sjösättningen, säger låffe.
när det börjar bli mörkt tar vi kanoten över våra huvuden och går ner till vattnet. vi sätter oss ner på backen och dricker upp vinflaskan. vi måste döpa vraket, säger låffe. och han tar den tomma flaskan och kastar på kanoten. men han kommer inte på nåt namn. vi låter den vara odöpt. jag tror det kan gå bra ändå. vi sätter oss i den och guppar iväg. låffe har inte köpt några åror till den. men den är fin, jag tror att låffe kommer få mycket användning för den.

nu är jag hemma och har både mensvärk och riktigt ont i knät. det är som det ska vara. skål för fan.

edit: vad är bäst egentligen: att svara på kommentarer
i sitt eget inlägg eller hos den bloggaren som kommenterade?
jag undrar.

edit: nu ska jag ta en cigg och tvätta ansiktet med olivtvål.
zeppelin sover redan. jag ska dra honom i örat så att han vaknar.

you think im talking about marshall arts

om det ändå vore såhär:







jag ska sluta röka, sluta äta twix varje dag, och börja slåss istället. jag har anmält mej till en
qi gong kurs till att börja med: innan kriget behöver man väl lugnet, antar jag.

/loathing

edit: i övrigt har jag inte gjort mycket idag. läkaren på sjukhuset tog upp
mesta delen av min tid.

edit: sen kom jag på en sak. jag är för lat för stridskonst.
jag gillar bara att röka cigaretter, lyssna på hippierock och supa mej full.

edit: och peta på folk utan att vilja nåt.
äventyret ligger mer i disorientering och destruktiva psykoser
än i välstrukturerade stridsfajter.

inte så mycket

det har varit: en resa till tumba för att köpa medicin, ätit twix, åkt färjan, pratat med A på telefon, stulit toalettpapper från icas toalett, tittat på viasat nature, bokat en klipptid, ätit pannkaka och sylt med sallad till (mwwöö?), haft ont i magen, eller jag skulle vilja säga fittan, men jag säger magen, slängt kiwi på M, masserat min egen rygg, Z har opererat bort halsmandlarna och ligger på uppvak, träffat Sonia, tränat, var lite gasig i magen på bussen hem. det var nog allt. jag ska försöka göra något roligare imorn men jag kan ingenting lova. z ville i alla fall att vi skulle skaffa män att gifta oss med i zimbabwe. vi får väl se. jag kanske låter mej själv bli adopterad av en lettisk bärplockare istället. ha en god natt nu och gör ingenting för snällt.


edit: jag gillar inte att behöva köpa en massa saker.
det har varit lugnt i flera månader nu. jag har tittat på svarvita
gamla serier som bara innehåller en massa galen musik och
sen har det varit bra. inga behov, inga krav, inga måsten.
men nu måste jag igen. jag har massvis av saker jag
är tvungen till att köpa.
och författaren bara ligger där och skalar äpple med kniv.
pyttsan!

en söndag

söker jag på mitt för och efternamn på goggle bilder, får jag upp den här:



igår var stormen här och träden ramlade över vägarna och rakt utanför vårat fönster. och min mössa blåste av och jag fick jaga den genom hela centrum. idag har stormen dragit förbi och alla är glada och hoppfulla, som om dom har överlevt ett krig. min granne som sitter i rullstol säger att han ska spara ihop pengar och bygga en flygplats i brasilien. jag säger ingenting mer än vanligt. jag sitter mest i solen på loftgången och röker cigaretter och lyssnar på vårfåglarna. ja det är sant. vårfåglar. dom spelar munspel. och någon trumpet. jag blir sugen på att festa. men nu är det söndag. jag håller ingen reda på mina dagar. jag kommer vakna imorgon och det kommer fortfarande vara söndag, i två dagar till. sen helt plötsligt är det lördag och då tänker jag, hur fan kunde jag missa det.

loathing.

Edit: jag kom ut idag. zeppe och jag tog bussen
och åkte till parken. jag njöt nästan av det. shit, det är
verkligen dags för mej att tempa upp mitt liv igen, dags för lite spader knekt
och fear and loathing!
men här är några bilder från parken i alla fall:

nu är det twix teve och en godnattcigg.

jag vet att det är lördag.

idag är det lördag. det vet jag för att jag frågade min granne när jag var ute och rökte en cigg och han var ute och rastade sin katt i ett snöre. vilket bedrövligt väder det är idag, sa han. vad är det för dag idag, sa jag. lördag. jaha. gå in nu så du inte blåser bort skratt skratt skratt. jo, jag får väl ta och göra det, sa jag.

idag när det är fredag (titta, jag har redan glömt att det är lördag) är det storm och flygplanen vägrar lyfta från flygplatserna. jag ska sätta mej på bussen snart och åka in och träna ett pass på gymmet. och ikväll blir det att dricka vin och vara barnvakt.


javisst ja. jag har glömt att berätta om min författare jag köpte. det går bra med honom. han går långa promenader helt ensam och när han kommer hem har han alltid med sej något som han blivit fachinerad av; kvistar i olika former, ekollon, rötter, tunn avskalad bark från en björk.
han dricker mycket vatten och sover kanske bara fem-sex timmar per natt. han tycker att det räcker utmärkt. sen sitter han på mitt rum och bara skriver, gnolar, vrider på sej, går en liten sväng till fönstret och sen tillbaka till skrivmaskinen. jag har inte fått tag i någon av hans texter än. han visar dom inte för mej. men han köper konjak och fina röda viner som vi dricker tillsammans. oftast är vi tysta när vi sitter och dricker. sen lämnar någon av oss rummet utan att säga något.

hoppas alla som läser det här eller drömmer om det här får en bra dag. drick inte för mycket, men inte för lite heller. lite hull måste vi ha att ta av.

Edit: förlåt mej för att jag inte lägger ner lika mycket
energi på bloggen. jag byter bara skepnad just nu.
sitter fast i klistret kanske man kan kalla det också.
jag har storebröder och storesystrar, men ingen ger mej bröd.
jag ger mej av, in i skogen, och där möter jag en älg, inte samma
som jag har stött på förut, den här är äldre och mer bastant.
jag rider på hans rygg och smeker hans horn.
jag känner ingen sorg, ingen lycka, jag kan inga gåtor,
är inte vän med några mysterier.
men jag kommer tillbaka imorn. när stormen lagt sej.

/loathing

T

fortfarande ganska isolerad. jag var i och för sej hos tandläkaren idag. dom kanske måste rotfylla, dom jävla svinen. men jag ska få droger, så det är lugnt, jag låter dom hålla på.
sen har det inte hänt så mycket mer. himlen har varit öppen och blå idag och gjorde att jag frös. jag läste i mitt horoskop i en tidning, men det var ju bara meningslöst. så jag tog en promenad och frös och kände min kropp lite grand. jag kände fingrarna och hakan och knäna. resten av kroppen saknade jag intresse för.
när jag stod i kön på ica hände en lustig grej. jag skulle precis dra in en massa luft för att jag kom på mej själv att jag inte hade andats på ett tag. så jag drar kraftigt in luft genom näsan och precis som jag utför detta dyker en liten blomfluga upp och sugs in i min näsa. den kunde inte rå för det. inte jag heller. så jag försöker blåsa ut den lilla stackaren, men det går inte, han kommer inte ut. och tillslut minns att jag faktiskt inte bryr mej; att en fluga är fast i min näsa, eller om något annat heller. det får vara som det är. man måste spela sina pjäser hårt ibland.

idag vet jag inte ens vilken dag det är. onsdag, kanske torsdag

saknad 1: jag har inte läst några tittarbrev ännu. dom kommer bara i större högar, varje dag blir dom fler att läsa, längre också. jag får börja föra tabell för att hålla ordning och komma ihåg vilka jag har läst och vilka jag har svarat på. samtidigt rensar jag i källare, garderober, förvaringsutrymmen; papper flyger, skruvmejslar och gamla trasiga saker, vattenläckor och lufttryck på fel ställen, som sår, dom ber för sina sår i dom här trakterna. ingen skäller ut någon annan, det är ju bra, men dom skriver på kontrakt och småler och viskar och snokar för att känna sej dåliga och på så sätt känna sej bättre om någon frågar hur dom mår. jo jag mår sisdär, jag har vrickat foten och det sprider sej upp i låret, ja det började med att sprida sej upp i smalbenet, men nu har det gått enda upp till låret och det smärtar och gör det svårare att ligga i på jobbet, jag har mycket att göra på jobbet, vi bygger nya nyttighetsrum, jag tycker egentligen att det är onödigt och bara väldigt slitsamt, men chefen ger oss tårta på fredagar och säger att dessa nyttighetsrum ska gynna våran tid och ge oss en större och lugnare och mer ordningssam yta att jobba på.

saknad 2: och mitt emot står en byggnad. den är inte färdigbyggd ännu, det är bara skelettet, ett vitt skelett, som ett fosil mer kanske, med orange lampor och en hiss på utsidan. hissen går uppåt med en arkitekt. på taket stannar han och ger ett ihoprullat A4 till en byggarbetare. fint väder idag, säger han, jag vet inte vem utav dom, ja jag gillar regn och rusk, titta bara på dom där nere, det är konst. han pekar, jag tror det är byggarbetaren. den andre skrattar, ja det är konst, säger han, ska du ha lite kaffe. ja, svart, riktigt svart. arkitekten hämtar två plastmuggar sen dricker dom sitt kaffe och tittar ut över oss på marken. när dom är färdiga med den här byggnaden, om några månader, kommer dom vara tomma inuti. dom kommer tilldelas nya arbeten och nya saker att bygga, men ingeting kommer kunna fylla tomrummet av det som redan är färdigt, avslutat.

saknad 3: förlåt mej, jag har inte rätt att förvrida era skallar, jag kan bara förvrida min egen skalle. det är bara det att allt är så komplicerat; att prata med folk, att se folk överhuvudtaget, lägga märke till dom och ge dom uppmärksamhet; det är svårt att sova, svårt att vakna, lyfta ett glas med vatten. dricka ur, fylla på, vill man verkligen fylla på, det är svårt med toalettbesök, att finna en mening i det, att spola, att tvätta sina händer och känna sej ren, att tända en lampa och släcka den när den inte behöver vara tänd längre, och att bestämma om den behövs vara tänd eller släckt, den behövs väl egentligen aldrig vara tänd, man kan vandra i mörkret, hosta i mörkret, äta mat, se på månen, gömma saker, hitta saker och kamma sitt hår i mörkret, det är bara svårt att veta allt sånt här, ska man bli förälskad i första man möter, varför kräset välja ut någon speciell egentligen, det finns väl ingenting som är speciellt; som när man köper en lampa och ställer den i fönstret och efter ett tag byter man glödlampan, det är inte mer speciellt än så, egentligen har man ju allt man behöver redan nu, på ruta ett, man behöver sin morgon och sin natt, sin enkla-inget speciella-förälskelse, sitt vatten och sin jord att plantera örter i. det är det enda. sin morgonsol och sin kvällssol. morgonmåne och nattmåne. slättar och dalar och berg och färjor som går till andra länder, men man väljer att stanna vid hamnen, vid gränsen, det är nog nu, skaffar jag mer tillgångar, möjligheter, känslor, tankar och system kommer jag ta eld, sätta eld på allting, gå under jord, somna i jord.

saknad 4: jag har isolerat mej ett tag. en vecka nu.
det behövs. jag känner min själ och den är halv. jag känner den och den skriker till
mej och jag ger den mat och dricka och jag leker med den, en boll i ett snöre har jag gjort.
när den sover dricker jag margaritas och röker paket efter paket med cigaretter.
nätterna är precis som dagarna och tvärtom.

som det ska vara

jag tar en promenad i skogen. det är vått och luktar kvistar och djur och tunn luft. jag känner samhörighet här, jag går med luften, med mossan under mej, med grenar som sträcker sej runt mej. men samtidigt är jag ett kryp. träden står över mej, ser ner på mej som bara har tillträde till marken. men dom ser inte ner på mej som om jag vore mindre värd, det är nog snarare jag själv som skapar den känslan, men träden vet liksom om skillnaden emellan oss, avståndet och luften. dom står där helt tysta; försöker inte få mej att ändra uppfattningar, kräver ingen förståelse (även fast jag förstår) och varnar mej inte för nånting. dom bara står tysta och ser på, låter mej gå mellan dom, stryka handen över deras bark, låta mej lukta på dom och känna deras doft. så jag sätter mej under ett av träden (vet inte varför jag väljer just det trädet, men det är bara så det utspelar sej) och sen sitter jag där. jag blir så lycklig av att sitta där, så lycklig att jag dödar mej själv med gifter som lägger sej som ett filter över mina ögon. jag ser skogen. den finns där och jag finns i den. men samtidigt är den nu för långt bort för att jag ska kunna se den tydligt, och inte bara se den tydligt eller att veta om att den är där, utan också känna att den spelar någon roll. men ingenting spelar någon roll längre. jag känner grenarna mot min nacke, det är ett samspel mellan mej och trädet, mellan mej och högre makter, men jag är för dum för att kunna bry mej mer än så. det är för vackert, för sorgligt. därför reser jag mej och går vidare.
det har börjat regna. jag känner den första droppen mot min hud som en vibration, som om jag själv vore vatten, den skapar felaktiga mekanismer, som en mörkare del av barken, rubbar mina inre organ, mina funktioner, instinkter, reaktioner, åsikter, känslor, och går som en rysning genom kroppen och gör mej lycklig, ännu mera sorgsen.
en fågel kommer mot mitt håll, som en följd av min sorg, den skriker och slår sej ner i ett träd ovanför mej där den först tystnar och sedan börjar sjunga. jag har aldrig hört ett sådant ljud förut. jag vet inte vad det är för fågelart. jag börjar tro att den är skapad av mej eller för mej, den existerar inte någon annanstans är just i det här ögonblicket, som är så viktig att jag inte orkar ta del av det. jag går där ifrån. jag släpper den, ägnar ingen mer uppmärksamhet mot den, jag dödar den.
jag vill komma ut ur skogen så fort som möjligt, men samtidigt vill jag stanna, skogen gör mej levande, mer levande än vad en människa kan få mej, men på samma sätt orskar den en tomhet i mej som ingenting annat kan orsaka. jag önskar att jag ville nånting, bara nånting, kanske ska jag börja plocka svamp. människor skulle säga till mej att det inte finns någon svamp att plocka just nu, och dom har säkert rätt. men vad mer kan man göra än att försöka. jag skulle kunna ge mej ut i skogen och leta, för är det inte det man gör när man ska plocka svamp, letar? det är inte bara målet som är det viktiga, man letar efter en väg att gå på, en doft att känna igen, en skog att orientera sej i, en plats att älska och komma ihåg. svampen är det som allting ihopsatt leder fram till, men det är inte nödvändigtvis det viktigaste. jag kanske ger mej ut imorgon. idag är jag för glad och för trött.


vi lämnar det. min författare kom idag. han kom som en sten som växte upp ur asfalt. han kommer från en plats med mycket bilar, där alla vägar, hus, människor, basketplaner, alléer, broar och byggnader står som skuggor. i hans ögon kan man se svart snö rinna fram längst gatorna, butiksförsäljare göra reklam för lemlästade kroppar av djur och små barn, societetsgubbar som röker och viskar och pekar, nattlampor som inte gör någon skillnad alls i mörkret, och där sitter han och skriver, forftfarande med en skrivmaskin, han skriver brev och dokument, noveller, poesi, skönlitteratur, fakta..................jag anser att han också letar efter nånting. något att ha under fötterna, något att tala till utan att tappa språket, någonting att gömma sej bakom. jag har sett att han, med flit, gillar att gömma sej. men han lämnar alltid endel av sej själv synlig, också det med flit, för att kunna bli upptäckt.

andrew var här igår.
vi drack vin.
rökte cigaretter.
tittade på tecknad rysk film.
han är inte här idag.
när föder rådjuren sina ungar?

det kallas spöksupé för att dom SER UT som spöken och sitter runt ett vitt bord och knaprar på bröd

jag tänkte lägga in lite fler bilder men bloggen krånglar idag. jag hade tänkt lägga in bilder på en tavla, några väggar, golv, dörrar, fönster och såna saker. för det är ju oftast sånt man har runt omkring sej, även när man är utomhus. man är alltid i ett rum. igår var jag och andrew i flera rum. andrew fyllde år. tjugotvå. han sa att han aldrig har varit tjugotvå förut så han ser fram emot det. vi åt mat på café blåbär där jag också gick på toaletten. det var smutsigt och någon hade glömt att spola och det var vått på ringen. jag torkade bort det. men sen fanns det ingen tvål och bara kallvatten i kranen. det enda bra med rummet var att en vägg var böjd utåt. vilket gjorde att jag inte riktigt visste var jag var. är det såhär ett rum ser ut tänkte jag. jag tappade minnet av hur ett rum brukar se ut i vanliga fall. men sen finns det väl inga vanliga fall ändå.

efter maten gick vi omkring på gatan. gick till Strindbergs intima teater. innan vi gick in gömde vi oss i en trappuppgång. det var väl inte riktigt så vi hade tänkt göra från början, men det bara blev så, som en instinkt, båda visste på en gång vad vi var tvugna att göra. javisst jag kan väl säga att det var några illigala substanser, men i måttliga mängder. det hade väl inte någon annan med att göra. eller så delar vi på allt. så kan det också ligga till. man delar allting i livet; frukter, toaletter, bestick, säten, lördagspressen, ångesten, städerna, armbågen, talet, språket dessutom. språket har jag svårt för. i alla fall innan jag ska sova. jag kan tala med folk, det är inte det som är problemet, men jag liksom trasslar in mej i knutar som inte går att lösa upp och så vet jag inte om jag ska gå framåt eller bakåt eller bara kliva åt sidan. att kliva åt sidan låter väl som det vettigaste man kan göra, att gå bakåt är ju bara dumdristigt.

men hur som helst så hittade vi ut. man hittar alltid ut på något sätt. det gäller bara att andas. känna sin kropp; sina tånaglar, tårna, fötterna, hälarna, benen, skelettet, knäskålarna, låren, röven, höfterna, midjan, brösten, bröstvårtorna, revbenen, ja och sen resten, halsen, strupen, hakan, ögonen, öronen, näsan, hjässan, huvudet, toppen, och sen tillslut universum.
för att testa att man finns kvar kan man svälja några gånger, blåsa ut luft genom näsan, hålla för öronen, stirra på nånting fast och sen frivilligt släppa det med blicken, låta det dö och förbli dött.
jag gjorde allt detta och det funkade bra. jag fanns kvar. nu stod vi i en lång kö och jag sprang runt och letade efter en toalett och kom fram till två dörrar med konstiga tecken.
jag kunde inte välja vilken dörr jag skulle öppna:
ni ser det är mycket farligt med dörrar. man får vara försiktig. man vet inte vad man kan hitta eller vad man möjligtvis kan släppa lös.

vi lämnar det. vi lämnar mej till mitt dilemma. vi gick på Spöksonaten tillslut. och det var en bra pjäs, det var det. en liten teater, små effekter och enkel scen. jag hade kunnat dö där. det var en vacker plats. jag hade kunnat dö till en enkel specialeffekt. och någon i publiken hade hostat, någon på scen prasslat med en tidning, golvet hade snurrat, lamporna hade lyst röda, och berättaren hade läst vacker och sinnesstörd poesi om olika blomsorter och gifter.


men nu väntar en cigg och vila.
jag behöver vila.

/loathing

sålt & köpt

nu har det hänt. jag har gjort mej av med min sjöman. han lärde mej att knyta knopar, att inte lita på människor som äger pudlar, att göra upp en eld med hjälp av tandtråd, klorin och en potatisskalare och berätta historier på ett bättre sätt. kryddan är att ljuga vid dom delarna som, om du hade talat sanning, inte hade varit intressanta alls, sa sjömannen.
men nu var det dax för mej kände jag att göra mej av med det kräket. och han kände så klart detsamma. jag sålde honom på en internetsida för andra människor med samma intresse och han blev upphämtad av en lite grabb imorse. jag tror att dom kommer funka bättre ihop. men det var lite sorgligt att se honom gå utan att bry sej ett smack. jag hoppas att han hamnar i ett bra hem, med människor som behandlar honom väl och inte låter honom bo på gården i en hundkoja.

och vad gäller mej och vad som händer härnäst kan jag redan berätta. jag hittade en välldigt sällsynt annons om en gammal man som säljer sin författare från 20-talet. författaren är i tjugoåtta-trettioårsåldern så det låter ju vid första stund helt absurt omöjligt, men jag ska inte dömma honom. han kan tala hela sanningen och vem är jag att säga att det inte alls är så. jag vet ingenting. jag kan inte säga emot någon som säger att det är så för jag kan inte bevis motsatsen.
så jag köpte i alla fall den här författaren från 20-talet och han kommer här om dagarna.

för övrigt så fyller andrew år idag och vi ska fira det med mat och teater.
vi ska se Spöksonaten.
så nu ska jag ta mej en cigg, gå en promenad i snön och sen duscha innan
jag tar mej in till stockholm.

/loathing

tell me something blått

1.den lilla jäveln skrattade inte, det var många små jävlar som inte skrattade, men det gjorde jag. jag skrattade inte av missnöje eller av tanken på att någon skulle skadas i själen (vilket i såna fall är deras problem) utan skrattet jag gav var ren glädje. man vaknar, efter att ha drömt mycket, man sätter på teven och titta på något obetydligt program, man lagar frukost, och så ska man gå och hälsa på sjömannen. men man hittar inte sjömannen, han är borta. man letar och tillslut hittar man honom vid fönstret i ett av rummen och han tar sej för pannan och svär och slår sej själv i väggen. ser du skriker han, ser du vad som har hänt, det här är inget väder för en gammal sjöman. och jag ser ut genom fönstret, vilket jag inte har gjort, vilket jag har glömt att göra efter att jag vaknat från mina intensiva drömmar. och jag ser snö. jag skrattar och sjömannen svär.

2.
det finns andra. ibland kan man inte se dom. endel av dom gillar te. andra gillar ingenting alls förutom det allra vackraste. min hund är en av dom. han gör, utan att tänka. han är lycklig utan att ifrågasätta varför. nu är det snö och så ska det vara. det behövs för naturen. grannarna klagar, men inte hunden. han vet.

3.
nu lämnar vi det. det finns många andra saker att prata om. kanske inte lika viktiga, men lika intressanta. jag röker mina cigaretter på balkongen i dom här tofflorna. sen kastar jag in dom i badrummet. det är inte för att jag tycker att tofflorna är en obetydlig ägodel utan just för att deras betydelse är att ha på sej och sen inte ha på sej. jag fick tofflorna av mamma för några år sen. jag gillade döskallar förut. inte längre. men dom är fina mot fötterna så jag vill ha kvar dom ändå.

4.
en dag är full med överraskingar och gömmor i ens egen lägenhet. endel saker kan man ta på. endel tala till. kasta saker på. rulla. tända. hoppa på. endel kan gå sönder. andra saker är starka. sen finns det starka saker som blir svaga med tiden.


5.

man kommer hem efter timmar av supande med sjömän och sjömäns vänner. sjömän har ganska konstiga vänner. dom kan umgås med deprimerade polska pigor som mördat sina män och flytt sitt eget land, nakenkatter som lärt sej ett och annat trick (nicka en boll, snurra runt, hoppa på bakbenen, lura folk att dom kan prata, tjuva pengar från folks fickor osv) av sina husbönder. dom umgås också med sigenare, schackspelande turkar, soldater som egentligen hatar mord och krig och som istället super sej fulla och köper kvinnor att ha sex med för kvällarna och sen återgår dom till basen och sitter för sej själva, drar sej undan, men dödar en och en annan fiende då och då bara för att inte själv bli dräpt av sina egna.
men strunt samma, det hör inte till saken. man kommer i alla fall hem från att ha suttit och supit med dom här människorna och man är så trasig i hjärnan att man inte kan göra annat än att kräkas. och då finner man det tryggt att se ett rött litet hjärta.

_______________________________________________

men dåså.
nu ska jag läsa i mina nya
böcker som kom med posten idag (zarathustra av nietzsche och äcklet av sartre) och dricka
lite fänkålste.

/loathing

hoppsan hejsan

jaha. då är det 2008 nu då. jag har sett andra bloggare som samanfattar 2007 med att skriva värsta långa historierna, men jag har slängt ihop några bilder från året som gått istället. inte allt såklart, men endel. här e dom:

och god morgon!

/loathing