tisdag 16 oktober 2007

nothing at all


jag är samlad. äter knäckebröd. dricker san miguel och nils åkesson: mycket mörk och rökig. vi sitter i en stuga tillsammans, på väggarna: djurhuvuden, tavlor av högt uppsatta greker samlade runt ett bord, skorrar, vässar sina pennor, knäcker nötter, njuter av doften av smutsig tvätt.
jag röker en cigg genom fönstret. torktumlare, maskiner: låter och morrar som odjur, ett lår genom fönstret, hårigt lår, som fick nobelpris! ett helt jävla nobelpris, och inte tackade det nej heller!
lakanen har gett oss bönder skavsår och utslag. man måste förstå dom, samarbeta, SAMARBETE, vilket av dessa ord som inte används i språket längre, i talet.
det är systemet som är arbetet, en lek. när jag står i tvättstugan förstår jag sådan filosofi:
jag är tom, torktumlaren är tom, tvätten är tvättad och torkad, som en färdig macka inplastad på en tallrik. får jag äta med fingrarna, så klar jag får!
vi går ut i natten, den är tung och mörk och luktar svavel, träd och benbitar. det ligger ett slakteri i närheten. någon frågar om vägen dit.
vi går vidare, hittar väl någon militärbas på landet där vi kan övernatta, kanske till och med få någon typ av praktik, programera om och experimentera med avsvimmade människor.
vi stöter på Jing, hon är med i ett krautrockband och delar lägenhet med en vildsvampsexpert. vi kan få sova där inatt om vi vill, vi kan få stanna där hur länge vi vill, ha ökenfester och skicka brev till interner på fängelset som bara ligger en bit ifrån. jag hade föredragit en militärbas, men jag nöjer mej med detta.
vi följer med Jing hem. hon har plottriga tapeter och lysrör överallt. vi dricker japansk whiskey och sitter tysta. på golvet springer en tunn liten byracka med amputerade bakben omrking och pissar och skäller. som bakben har den en kärra med två hjul istället. jag skålar mot den lilla jäveln och han pissar mot mitt ben. Jag berättar för Jing att jag ville bli fiskare när jag var liten, men att jag söp för mycket, sen hamnade jag på sjukhus och sket i hela grejen, började skriva dålig poesi istället och nu är bara livet barnsligt och luddigt.
Jing skrattar och kliar sej bellan benen. hon förstår ingenting. ingen av dom här människorna förstår någonting och det är det jag älskar med dom. jag behöver inte förklara mej eller svara på några frågor.
natten och morgonen försvinner utan att vi hinner upptäcka det.

nu ska jag sätta igång med ett projekt. ett litet arbete vid sidan om missären.
POFF!

5 kommentarer:

Gilbert sa...

Är lite nyfiken på japansk whiskey, är det drägligt drickbart?

Anonym sa...

japp, och den gör fortfarande ont.

bytt till blogspot?!?!?!

Anonym sa...

//tis

Mathilda sa...

Idag var inte en bra dag. fast jag har ett nytt favoritord; att sublimera. fantastiskt. att kväva en impuls med en annan.

tis sa...

jag ska äta langos ikväll.