måndag 17 december 2007

på dagen

jag krasse och volvo sitter på golvet hemma hos krasse och grillar soyakorvar.
krasse har inte betalt elen i ett par månader så nu har dom stängt av den och
det är mörkt och kallt och vi sitter inne med jackor och mössor och vantar.
vi knäcker några öl och värmer oss med tequila som har stått i krasses skåp sen
juni 2005.
volvo sitter och letar missar och stavfel i tidningar, korsord och tevetabeller.
han säger, titta här har dom skrivit fel igen, det står att next friday skulle gå på teve igår,
men den går faktiskt idag, igår, när det står att den skulle gå, gick istället cold case.
vi hmm:ar och han fortsätter leta.
volvo jobbade för Volvo i några år, men blev sparkad för att han tog extacy på
en personalfest. sen dess har han inte gjort någonting och det tycker han är fullt så mycket bättre än att göra nånting. han har två katter, en som heter tallrik och en som heter bestick.
folk tycker att volvo tar för lite på allvar. volvo tycker att folk tar för mycket på allvar.
det handlar bara om tycke och smak. olika för varje människa. så det lättaste, tycker volvo,
är att inte bry sej alls. låt folk döpa om sej till terminator om dom vill det.
vi äter i alla fall våra korvar och sveper våran sprit och fryser i krasses lägenhet.
det är fint.
det är en fin måndag-förmiddag.
men det kommer en eftermiddag också.

2 kommentarer:

beerbelly sa...

Sprit på måndag fm. Låter som en bra start på veckan.
Volvo verkar väl slapp men kanske har andra kvalitéer.
Hoppas du får en bra dag :)

Kajsa - www.aenigma.blogg.se sa...

Loathing, im hooooome! Och vet du vad. (nää, det kan du ju inte veta. det jag ska säga) Jag åkte bil en massa mil längs Omans kust och tittade på bergen, himlen som aldrig tog slut, rostfärgade djur som såg ut som rävar men inte var rävar, drack vatten ur en kokosnöt och kände mig som ett med altet och intet som jag färdades igenom. Sen kom vi till havet som var alldeles turkost som jag minns det och vi hoppade i med dumma simfötter på fossingarna och snorklade iväg mellan tången och alla tusentals fiskar. Så plötsligt när vi är mitt ute i havet där det var ganska djupt men botten ändå var väl synlig så såg jag den. Den var så himla fin! Långa långa mjuka armar som lindade sig runt en sten och det bulliga huvudet som såg alldeles fint och äggskalsformat ut. Den var prickig och ganska grå i färgerna och stor som ett litet barn. Då önskade jag verkligen att du hade kunnat få vara där du med. Legat vid vattenytan med solen brännande och kikandes på den raraste bläckfisken jag sett. Han blev lite blyg och kröp in under en sten men man kunde dyka ned och kika på honom ändå. Så fin. Jag döpte den efter dig. Bläckfisken Loathing. Från Oman.