fredag 7 december 2007

här

bosse
(läs det här, det tar inte speciellt lång tid, och jag, som skriver det här, tror att det är nödvändigt att läsa.)

bosse är en sparv, alltså en småfågel, näramre bestämt en bofink.
bosses mamma döpte egentligen bosse till bo, men underåren
har han fått smeknamnet bosse, som också dom flesta människor som är döpta till bo kallas.
bosse är nöjd mej sej själv och sin omgining.
han vet att han tillsammans med lövsångaren
är sveriges vanligaste fågelart.
och det gör honom stark.
det gör att han känner sej mäktig och märkvärdig,
men inte på ett fult sett som kanske gorge bush eller hitler.
utan på ett mer värdigt sätt.
han är helt enkelt sveriges vanligaste fågel
och det kräver en viss attityd.
varje morgon gör sej bosse iorning för att se så fin och välvårdad ut som möjligt.
för att göra fågelskådarna nöjda såklart.
bosse noppar fjädrarna och badar i någonpöl, äter bröd från fiket,
ruggar upp sej och höjer bringan så att man ser att han är den han är.
sen sätter han igång med det som alla fåglar sysslar med på ett eller annat sätt: sången.
han sjunger några truddelutter med olika kombinationer
och i olika mönster.
det som fågelskådarna inte vet, eller nån annan människa överhuvudtaget,
utom möjligtvis några forskare som vari tinne på idén,
är att en fågelsång inte bara är en sång i sin enkelhet,
den fyller en mycket större funktion fåglar emellan och hela universum emellan,
och den är oerhört mer komplicerad än vissa tror.
en hel dag i bosses liv kan gå åt pipan om han inte
får ihop sången på rätt sätt, den måste stämma överrens med allt annat;
koordinationer, uträkningar, som ett pussel där allting ska sättas ihop, som klassisk musik
och noter som bildar ett flöde.
dessa sånger innehåller också meddelanden till andra fåglar.
man kan i en sång förmedla en känsla, ett uppror, kalla till ett möte om man
känner för det, en bedjan till universum, en klagan, och man kan också
påverka väder och vind och andra naturkrafter med hjälp av en stor skara olika fågelsorter som gör sin del i det hela.
men detta är förstås ganska svårt.
allting måste falla på plats vid rätt tidpunkt och i rätt ordning.
bosse har inte lärt sej bemästra sången fullt ut ännu.
och det är helt normalt.
sånt tar nämligen tid i en fågels liv.
speciellt i sveriges vanligaste fågels liv.
dessa fåglar har blivit en aning för beroende och fästa vid människan,
och sådant förlänger alltid ens fågels utveckling.
men hur som helst. låt oss inte prata mer om det nu.
jag ska överhuvudtaget inte prata så mycket om bosse, jag ska berätta det allra nödvändigaste för att ni ska få er en uppfattning om vem bosse är.
så, bosse är i alla fall sveriges vanligaste fågel, och med det
kommer inte bara en viss klass,utan även en missunsamhet från fågelskådarnas sida.
dom har sett denna fågelart över miljoner gånger förut, den finns där,
alltid närvarande, det är ingenting stort att komma till sina fågelskådarkompisar och säga,
jag såg en bofink idag, dom skulle bara skratta åt en.
det är dom mer sällsynta och blyga fåglarna som
är heta objekt i fågelskåderi.
legenderna, myterna, det är sånt folk vill åt;
fåglar med konstigt utseende, helst exotiskt utseende,och invecklade läten.
och detta gör det alltså svårt för vår lilla bosse.
han måste varje dag kämpa för att fågelskådarna ska lägga märke till honom.
så jag hoppas med det jag har berättat att ni förstår bosse
och inte tycker illa om honom för det jag ska berätta härnäst.
varje morgon, efter alla vardagliga förberedelser,
flyger bosse in i skogen och letar upp någon fågelskådare.
han har förstått att han måste fånga deras uppmärksamhet genom att göra nånting som en bofink normalt inte gör,
eller normalt inte gör när en människa är i närheten i alla fall.
så bosse börjar sitt skådespel.
först sjunger han snuskiga sånger, men det här är bara början för
människan kan inte höra vad han sjunger om, sen sätter han igång,
han dansar och juckar och härmar andra fåglars beteenden,
han hackar i barken på trädet som en hackspett, han bråkar med andra fåglar,
pissar på dom, skiter på dom, han är också så vågad att han
om det finns tillfälle drar älgar i öronen och hackar rävar i röven och diar från ett rådjur.
han beter sej, som man skulle kalla det om en människa uppträdde på samma vis, helt galet,vansinnigt, obscent, vidrigt!
dom flesta fågelskådarna blir äcklade av bosses beteende men
också väldigt nyfikna, vad är det som håller på att hända,
den här fågeln ändrar allting vi hitills vet om bofinkar,
har det med föroreningar att göra, har han fått i sej gift genom luften,
eller är det här ett naturligt beteende som vi har missat, frågar dom sej.
och vipps, fågelskådarna börjar rikta all sin uppmärksamhet mot sveriges vanligaste fågel ännu en gång, som om det vore första gången dom upptäckte just denna art.
bosse har nu startat en väldigt omfattande utredning
som involverar fågelskådare och forskare från hela världen
och det står om honom, eller bofinkar överhuvudtaget
(eftersom en bofink representerar ju hela arten bofink, för en fågel har ingen personlighet och kan inte sticka ut på ett sådant sätt helt själv) i tidningarna och sverige har,
tack vare bosse, verkligen tagit ett stort kliv ut i världen,
helt plötsligt är sverige landet alla pratar om,
turister kommer hit för att få skåda dessa fåglar som varit så
vanliga för oss under alla dessa år och helt plötsligt visat upp en helt ny oupptäckt sida,
sverige tjänar stora pengar på grund av bosse och hans påhitt.
frågan är bara hur länge bosse kommer orka hålla på.
fortsätter han alltför länge kommer han tappa förhållandet till
sej själv och sin egen utveckling och istället bara bry sej om människan,
vilket är ganska ovanligt och också ohälsosamt fören liten fågel.
vi får önska honom lycka till och hoppas att han
klarar sej ur sitt skådespel oskadd tillsut.
och jag hoppas också att ni som läser detta
ändå har fått en klar bild av bosse och hans handlingar och inte
beskyller honom och resten av alla bofinkar (vilka inte kan stå tillsvars för hans enskilda beteende).
gå istället ut i trädgården eller skogen eller parken
och titta på bofinkarna, se hur dom rör sej,
hur dom närmar sej varandra, hur dom ropar, klagar, pratar,
leker, skyddar varandra,
för det är ju efter allt orsaken till bosses handling:
att människan tar allting förgivet och det som dom ser varje dag, blir tillslut
vanligt och ointressant.

1 kommentar:

beerbelly sa...

Håller med. Man tänker inte på det även om man kanske ser det. Men hur kan man bevisa att man ser det utan att tänka .. ja jag vet inte. Endera ser man inte eller så tänker man inte på det.
Ha en bra kväll.