lördag 29 december 2007

let to do my hand fuck

jag gjorde allting med tårna igår (egentligen var det i förrgår), jag gjorde te med tårna, jag åt mat med tårna, jag hade tårna som vapen, duschade med tårna, spelade tevespel, sjöng, sket med tårna. jag till och med kände hunger i tårna och såg genom tårna.

när jag såg genom dom såg jag gröna bollar sväva omkring i rummet (rummet som jag egentligen inte hade sett tidigare eftersom jag såg det genom tårna), några bollar dunkade mot väggarna och taket, några pickade mot mitt huvud som fåglar som letar mat i barken. andra bollar var större och släpade runt på säckar med stinkande glitter; sånt som man vid första anblick vill ge till barn, men som man vid doften avstår ifrån.

jag slutade se genom tårna och när jag kom tillbaka till mitt rum som jag är van att se det när jag inte ser genom tårna var det fullt av skinande blåa partiklar som liksom snöade ner från taket, eller nerifrån golvet, man kunde inte avgöra riktningen.

jag lyfte på luren och ringde ett samtal med tårna och när dom svarat i andra änden frågade jag, varför är det blått. och dom svarade, för att allting är blått. vitt är blått, grönt är blått, rött och gult är blått. rosa finns inte, inte lila eller neon heller.

jag frågade, men då finns inte rött och grönt och gult och vitt heller?
jo, sa dom, det finns, men det är blått. sånt lär man sej inte i skolan. inte någon annanstans heller.
förutom här menar du, sa jag. nej, sa dom, inte här heller. du har inte ens ringt hit.
och jag sa vadå det är klart jag har ringt hit och dom sa nej du håller inte ens i en telefon.

och även fast jag hade upptäckt att jag inte höll i en telefon så var det klart att jag höll i en telefon. jag bet mej i tungan med tårna. det där gick jag inte på. men jag går på mycket annat. det är fint att gå på saker. folk tror att man inte ska gå på saker, men det är gå på saker man ska göra. livet finns där emellan. livet finns bakom persiennerna. utanför persiennerna. och i rummet innanför persiennerna. livet är skuggorna i taket och inte bara skuggan av ett föremål utan också själva föremålet.

jag försökte förklara detta för mina tår, men sen började jag tänka, tänk om jag tänker det här bara för att jag tänker genom tårna, är det här tårnas tankar, håller jag på att bli mina tår, kommer jag fortfarande finnas eller kommer jag försvinna i mina tår. ah, jag kunde inte tänka mer på det. jag blev tvungen att släppa alla mina egna tankar och rädslor och låta det som skulle ske, ske.

----------------------------------------------------------------------------------------------

nu finns det inte mer. det finns bara små balettdansöser som dansar på gatan och som klättrar i träden. det var inte riktigt det jag önskade mej. balettdansöser, speciellt små, som barn, räknas som något fint, men det tycker inte jag. det är äckligt.

/loathing

7 kommentarer:

beerbelly sa...

Fattar inte det mesta men gillar att du har fantasi. Förstår att man inte gillar små balettdansörer dock.. det är det nog bara föräldrar som gillar.
Ha en bra kväll.

"You Know My Name (Look up the Number)" sa...

it has a nice feelin to it man =)
höhö slutet var roligt då tänkte jag på barnet i DET DÄR HUSET, hahaa!!

"You Know My Name (Look up the Number)" sa...

http://omnixar.wordpress.com/ din gamla klassnicklas

Anonym sa...

Ahh, oohhh. Jag har alltid velat träffa galna vakter. Men, ja, det låter faktiskt som att din sjöman har det bra. Jag börjar misstänka att han kanske är lite bortskämd, storbjuden. Helt enkelt fel inställning gentemot saker och ting. Nu är jag nästan arg på sjömannen. Behöver du fler galna vakter?

beerbelly sa...

Gott nytt år!
Hoppas du och sjömannen får en bra kväll och ett riktigt bra nytt år.

Anonym sa...

Den känslokalla-torped-looken har nog inte bara med skägget att göra. Utan "doing hard time", eller vad man nu säger. Skägget var bara kryddan på moset som gjorde bakelsen fulländan. Torpedbakelsen.

Pannkakor är jag förvisso väldigt bra på. Jag kastar upp dem med stekpannan och snurrar dem i luften. Som ett litet cirkusnummer. Men jag tror inte jag är att lita att få dem leverade till din dörr varje söndag morgon.

Anonym sa...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om skägget, förutom; Lycka till.

Patronbälte låter som en utmärkt idé. Kanske två stycken till och med. Så de korsar varandra på bröstet. Eventuellt skulle du kunna fästa några knivar på benet också. Kastknivar, såklart.

Jag ser fram emot att få höra om din råa utveckling. För visst kommer du att skriva om det?

Hmm, gott nytt.