nu har det hänt. jag har gjort mej av med min sjöman. han lärde mej att knyta knopar, att inte lita på människor som äger pudlar, att göra upp en eld med hjälp av tandtråd, klorin och en potatisskalare och berätta historier på ett bättre sätt. kryddan är att ljuga vid dom delarna som, om du hade talat sanning, inte hade varit intressanta alls, sa sjömannen.
men nu var det dax för mej kände jag att göra mej av med det kräket. och han kände så klart detsamma. jag sålde honom på en internetsida för andra människor med samma intresse och han blev upphämtad av en lite grabb imorse. jag tror att dom kommer funka bättre ihop. men det var lite sorgligt att se honom gå utan att bry sej ett smack. jag hoppas att han hamnar i ett bra hem, med människor som behandlar honom väl och inte låter honom bo på gården i en hundkoja.
och vad gäller mej och vad som händer härnäst kan jag redan berätta. jag hittade en välldigt sällsynt annons om en gammal man som säljer sin författare från 20-talet. författaren är i tjugoåtta-trettioårsåldern så det låter ju vid första stund helt absurt omöjligt, men jag ska inte dömma honom. han kan tala hela sanningen och vem är jag att säga att det inte alls är så. jag vet ingenting. jag kan inte säga emot någon som säger att det är så för jag kan inte bevis motsatsen.
så jag köpte i alla fall den här författaren från 20-talet och han kommer här om dagarna.
för övrigt så fyller andrew år idag och vi ska fira det med mat och teater.
vi ska se Spöksonaten.
så nu ska jag ta mej en cigg, gå en promenad i snön och sen duscha innan
jag tar mej in till stockholm.
/loathing
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Spännade och drastisk förändring från sjöman till författare från 20-talet. Ska bli intressant att se vad författaren har att bidra med.
Ha det bra på teatern och sen super bra fortsättning på helgen.
Men jag VILL bara barnslig och omogenoch tjura över att det är orättvist. För jag ville ju så gärna vinna, Eller iaf vara med på ett litet hörn. Vill vill VILL!
Vad är det du försöker säga, att jag beter mig som stön-suck-frust-tramp-mannen? Men vet du inte att allt man själv gör, hur underligt och dumt det än må vara, alltid är fullkomligt normalt och förståndigt. Åtminstone när det gäller mig. Jag är som ett index.
Att försvinna ned i en papperskasse låter som något hämtat från ett barnprogram. Men jag misstänker att det är det långt ifrån.
Slottet tycker jag bäst om. Jag visste inte att processen finns som film. Är den bra? Inte direkt den lättaste boken att filmatisera.
Dostojevskij har hållit mig vaken många nätter också. Liksom de andra ryssarna.
I helgen så.. ja. Jag ritar två illustrationer till en tjej som beställt dem, håller mig ur vägen för min broder som springer runt och packar saker för sina 4 månaders vistelse i USA, knaprar pepparkaka, lyssnar på musik och pratar i telefon med en kompis i Australien. Vad gör du?
Gubben var oförskämd, och bara det gör att han förtjänar spöstraff. Jag använde redan pantmaskinen och fick avbryta mitt pantande för att få slut på hans suckar och stön. Det bästa hade förmodligen varit att pressa ned honom i sopnedkastet som fanns vid sidan av. Jag tvivlar på att han hade blivit saknad.
Ja, Mästaren och Margarita är strålande. Men min största favorit bland ryssarna, och kanske av alla, är Gogol.
Skicka en kommentar